Senaste inläggen


ÄNTLIGEN har min utställningsvän i Norge fått valpar! Så jag har väntat, till slut trodde jag inte det skulle komma några valpar. Men exakt på dagen, 63 dygnet, kom dom – 6 pojkar och 2 flickor.


Puumavalpar
Här är Puuma i sin renbäddade valpbädd med 7 valpar.
Några timmar senare kom en tik till = 6+2


Här hittar ni Puumas hemsida http://www.emprezy.com


Jag är så trött numera så jag orkar inte var uppe på kvällarna längre, ja knappt ens på dagarna, så nu dyker jag ner under täcket i mattes säng.


God Natt!

önskar ZAFFRAN

ANNONS


Ikväll när jag låg och såg TV fotograferade matte min ickemage för att jag skulle kunna titta på den och se hur slank och vacker jag var innan... om jag nu är dräktig.


Min


Det är för tragiskt att man ska få sin vackra figur förstörd :-(

Då ska jag titta på den här bilden och minnas...


ZAFFRAN

ANNONS


Jag är parad med

ITCH Sobresalto Tally Ho

ITCH Sobresalto Tally Ho "Tally"

länk till Tallys egen sida http://sobresalto.it/index.php?pageToInclude=cani&subsection=scheda&idToShow=26


Tally (t.h.) BIM på utställning i Österrike 2007.

T.v Vibration du Manoir de la Grenouillere BIR, äg. Sobresalto


Föräldrar till Tally är

MULTICH Sobrresalto Porquoi Pas

MULTICH Sobresalto Porquoi Pas "Copy"

länk till Copys egen sida http://sobresalto.it/index.php?pageToInclude=cani&subsection=scheda&idToShow=19


och


Airescot Justina Casagli

Airescot Justina Casagli "Tina"

länk till Tinas egen sida http://sobresalto.it/index.php?pageToInclude=cani&subsection=scheda&idToShow=35


Valpbild på Tina


Det här är Tallys kullsyster Storia som bor kvar hos Sobresalto

Sobresalto Tutta ´Nata Storia

Sobresalto Tutta ´Nata Storia "Storia"

länk till Storias egen sida http://sobresalto.it/index.php?pageToInclude=cani&subsection=scheda&idToShow=30#


MINA föräldrar är

MULTICH Airescot Ruby Rascal till höger

MULTICH Airescot Ruby Rascal

Läs mer om Rascal på http://www.airescot.nu


och


NORDCH Airescot Royal Occasion

NORDCH Airescot Royal Occasion "Ocki"

mer om Ocki och hennes avkommor hittar du här: http://www.airescot.nu



ZAFFRAN



...men nu är jag trött och går och lägger mig under Annas täcke. Matte får berätta...


God natt, önskar ZAFFRAN


-------------------------------------------------------


OK, då tar jag över bloggen i kväll. Som ni sett i Zaffrans blogg blev det totalkaos kvällen innan avresan till Italien p.g.a att jag upptäckte att passet gått ut. Från den upptäckten och framåt har allt som haft med resande att göra varit minst sagt jobbigt. Jag ska försöka berätta, även om minnet lyckligtvis börjar blekna något nu när muskler och hjärna vilat upp sig igen. 


Passet, ja.


På polisstationen i Luleå kan man få ett provisoriskt pass ganska snabbt. Ja t.o.m riktigt snabbt tycker jag. Det tog 20 minuter från jag kom in till jag gick därifrån med ett rosa pass med gulddekorationer! För säkerhets skull for jag från hemifrån vid 10-tiden, var i Luleå 11.30, passet klart 11.50 Flyget gick från Kallax, Luleå 17.20 så det blev lite tid att "slå ihjäl" för Zaffran och mig. Vi tog en lång promenad, hälsade på Aeris Hund & Häst och fikade med Roger, the Boss.


Så småningom avfärd till Stockholm för övernattning på hotell. Vi blev hämtade av hotellets minibuss och allt gick bra trots en lat? chaufför som stod bredvid och tittade på medan jag lastade in rätt stor hundbur, kärra med hjul (till hundburen), resväska och en väska för handbagage som kunde vara bra att ha lätt tillgängligt under resan. Tidig kväll och tidig uppstigning.


Kl 06.00 avfärd till Arlanda. Samma chaufför som även då tyckte det var intressant med en "tant" som skulle ut och resa med sin hund. Enda skillnaden var att han nu satte sig i bilen och väntade ganska omgående...


Från Arlanda 9.00 och cirka 1½ timme senare i Hamburg för flygbyte. Lyckligtvis behövde jag inte tänka på omlastning av mitt bagage, inklusive Zaffran, men DET gjorde jag! Tänkte på det alltså. Vad gör jag om vi inte kommer fram samtidigt till Rom? 


Från Hamburg till Rom tog det cirka 2½ timme – och vi kom till samma flygplats med samma plan. Hurra! Ut med allt bagage, spänn fast buren på vagnen... NEJ! då upptäcker jag att mina två nyinköpta spännband var borta – kvarglömda på Kallax då jag "demonterade" bur och vagn för första flygsträckan. Hittade en rem som jag kunde använda hjälpligt, buren satt i alla fall fast om än något instabilt.

 

Jag hade bokat tåg från Rom till Neapel av två skäl. Det första för att jag gjorde en missbedömning av avståndet ;-) och den tid det skulle ta och dels för att jag trodde och hoppades att jag skulle få se lite av det italienska landskapet från tåget. Vilket misstag! Lyd ett gott råd och gör aldrig det om ni reser ensam med mycket eller besvärligt bagage.

 

Tåget från Fiumicino, Roms flygplats, till Roma Termini. När jag väl lyckats få in bur och resväska genom tågets smala dörr och uppför fyra branta trappsteg hade jag  ungefär 2½ timme som jag kunde slappna av innan nästa pärs. Ingen försökte hjälpa till och ingen verkade prata engelska. Irriterat satt jag på tåget och tänkte på nyheterna hemma om hedersmord där man knuffade ner någon från balkongen. Jag ringde Anna, min dotter, så snart jag fick tillfälle och sa att om hon skulle bli kär i en italienare skulle det bli ett hedersmord i Överkalix – jag skulle ta ut henne på hennes egen balkong och knuffa ut henne...

Naturligtvis inte, men det kändes verkligen så just då.


Sedan tågbyte till Napoli Centrale. Samma procedur igen. Ut från tåget och en ganska lång språngmarsch för att hinna med nästa tåg, biljetten var bokad. Fortfarande ingen som pratade engelska så jag irrade omkring och sökte skyltar som skulle visa mig till rätt perrong. Roma Termini var STORT, men jag kom ombord med rvå minuters marginal. Hade klarat det snabbare om någon velat hjälpa till, men nej då. När jag frågade en konduktör som stod utanför tåget sa han –”Nej”, när jag undrade om han kunde lyfta buren i ena änden. Nähä, då fick jag väl göra det själv då.


Under tågresan dök den ”hjälpsamme” konduktören upp och vill se biljetten. Jag visade biljetten och då fick jag veta att jag satt i fel vagn på fel plats. Jag hade lyckats ta mig in i 1:a klass, men hade köpt 2:a klass.

 

Nu var jag lagom glad i dessa hjälpsamma italienska män som verkade tro att de var ”God sent” och inte skulle befläcka sig med att hjälpa till om man i stället kunde pressa sig förbi och titta irriterat på den kvinna som försökte baxa in en hundbur på tåget. Alltså förstod jag inte ett dugg av vad konduktören sa åt mig (hur sjutton skulle jag ha kunnat flytta mig och bagage mellan vagnarna med själstängande dörrar?) så jag tog till hans metod tidigare på perrongen. Jag förstod ingenting, ryckte på axlarna och slog ut med händerna. Som pricken över i frågade jag honom på svenska vad jag skulle göra. Han gick… och vi satt kvar.

 

I Napoli skulle Arnaldo möta oss. Skulle ja. När jag släpade ut bur och annat bagage från tåget ringde mobilen enträget ett par gånger. Väl på perrongen ringde jag upp Arnaldo och fick veta att dom just stängt stan för biltrafik så han kunde inte komma och hämta mig med bil, han skulle komma med tunnelbana och vi skulle ta den till en station nära hans hem. Annalisa skulle möta oss där med bilen. Och där var Annalisa när vi så småningom kom fram. Ett fullständigt kaos av helt hoppackade bilar som skulle åt olika håll och ilsket signalerade åt varandra, hur skulle vi ta oss in i bilen och därifrån? Annalisa lyckades på något vis ta sig ur så pass att vi kom in med buren och sedan blev det en snabb bilfärd till Arnaldo och Annalisas (Sobresalto) hem. Jag började lite smått fundera på hur hemresan skulle bli...

 

En fantastisk vecka följde, men sedan var det dags för hemfärd och den blev värre än ditresan.

 

Efter lyckade parningar m.m var det dag för hemfärd. Upp klockan 5.00 och bil till närmaste tågstation för vidare befordran till Roma Termini. Arnaldo hjälpte till att få upp allt på tåget – när det väl kom. Det var cirka 45 minuter sent. Även denna gång muttrade konduktören på någon sorts engelska att hunden absolut måste vara i buren, inte heller denna gång förstod jag något utan lät Zaffran ligga på golvet brevid mig. Det funkade den här gången också…

 

Nytt tåg till Fiumucino (Roms flygplats). På det tåget gick det faktiskt rätt bra att komma ombord, eller också började jag bli van. Det fanns en kupé med sex sittplatser. Närmast fönstret satt två italienare på det yttersta platserna satt två damer som jag snart hörde var svenskor. De klagade på allt. På mittplatserna hade de ställt sina väskor och trots att jag tittade in ett par gånger låtsades de som ingenting. Det fanns en bred gång utanför kupén där de haft full koll på sina väskor, men det brydde dom sig inte om. Jag stod i gången med Zaffran den timme tågfärden tog till flygplatsen. När jag fått av buren från tåget och stod en knapp meter från ena dörren, vände sig den ena kvinnan om och sa åt den andra, men adresserat åt mig som dom inte visste var svenska och förstått allt dom sagt: ”Vissa är väldigt smarta på att ställa sig så att ingen kommer förbi”. Vid det laget var jag rätt nollställd på allt detta släpande och bärande för att inte bli tokig så jag svarade lugnt att ”Ja, vi svenskor är kända för att vara smarta”. Sedan tog jag min bur med vagn i ena handen och resväska och handbagage i den andra och ångade iväg mot flyget.

 

Vid incheckningen kom nästa dråpslag. Cirka 1 timmes försening p.g.a vädret. Det innebar att jag missade anslutningsflyget i München. I München fick jag boka om och för första gången kände jag att jag hade tur med resandet. Det fanns en plats kvar och Zaffran kom med. Hurra! Tänk så glad man kan bli för något som fungerar.

 

På Arlanda nya överraskningar – flyget till Luleå minst 1 timme försenat. Jaha. Zaffran fick en promenad när jag väl fick ut henne från specialbagaget där jag hörde henne ”kalla på” mig på sitt alldeles speciella sätt. Jag fick söka rätt länge innan jag hittade den kille som hade hand om specialbagaget. Allt bagage var för länge sedan borta och inte en människa inom synhåll, men bakom en dörr i glatt samspråk med andra anställda hittade jag honom.

 

Vi kom till Luleå och Zaffran fick äntligen en ordentlig rastning. För henne blev det bara en snabbis i München och en lika snabb i Stockholm.

 

Sedan återstod endast en 12 mils bilfärd i snölandskap med ett lätt snöfall. Åh, så härligt att sitta i sin egen bil och själv bestämma över resan och med en avslappnad hund i baksätet. Vi kom hem 23.30, efter 18½ timme i sträck på resande fot/tass.

 

Zaffran har varit helt fantastisk. Hon har varit ett underbart lättsamt ressällskap som anpassat sig till allt utan några som helst problem. Vilken hund!

 

Nu hoppas vi att det blir valpar också. Jag vet att en stressig resa kan påverka dräktigheten och hemresan har varit mer än stressig för Zaffran så vi får hoppas att den tur vi inte hade under resan ska komma nu i stället.

 

Det blev en lång resebeskrivning. Lyckligtvis för er tar Zaffran över bloggandet i morgon eller nästa dag eller när hon nu får lust och tid. Välkommen tillbaka då!

 

UllaBritta

en av ZAFFRANs mattar


PS Jag glömde berätta att "burvagnen" kom bort två gånger och återfanns båda gångerna! Först mellan Luleå-Stockholm. Då hade de skickat den med ett annat flyg som lyckligtvis också gick till Stockholm.  Jag hittade den när jag var till luckan för "förlorade grejer".


Andra gången var när vi kom till Arlanda från München. Den fanns inte med bland passagerarnas bagage och inte på specialbagage. Jag hittade den - efter jag fått ut Zaffran - på ett annat transportband...


Hur hade jag löst det utan hjul under buren? Usch, jag törs inte ens tänka tanken!


ULLABRITTA


Som ni kanske vet har jag varit på parningsresa till Neapel i Italien.

Italien var fantastiskt för en värmeälskande whippet som jag. Att komma från -20 grader till +17 var underbart!


I det gröna huset residerar Sobresalto


Att vi bodde hos de supertrevliga och gästvänliga Annalisa och Arnaldo samt deras tioårige son Ricardo på Sobresalto gjorde inte saken sämre. Deras whippets var trevliga, snygga och MYCKET sociala, ständigt på jakt efter ett ledigt knä...

Vi hade en helt fantastisk vecka med många glada skratt och supergod mat, blandat med fantastiska rundturer då vi bland annat tittade på musselfiske



och antika ruiner samt...


Zaffran uppställd på resterna av en antik pelare


...gjorde en dagslång rundvandring i Neapel.



Rundvandringen avslutades på en av Neapels många pizzarestauranger där matte åt en suveränt god pizza som inte kan jämföras med någon pizza hon ätit i Sverige.

 På rundvandringen var bara matte och Arnaldo, jag var hemma hos Annalisa p.g.a. att jag var i höglöp och det finns gott om gatuhundar i Neapel.


De här hundarna bodde här. Vi fick snabbt ta oss förbi med Zaffran. Inte för att de var aggressiva utan för att hon löpte. Ingen av dem följde efter utan stannade snällt kvar "hemma".


Familjen är också stora fotbollsfan så det blev ligafotboll nästan varje kväll. Att familjen höll på olika lag gav extra krydda åt TV-sändningarna. Zlatan var inte med då Inter spelade, vilket både matte och Ricardo tyckte var synd.


 Utanför duschen


Badrummet 


Vi bodde i eget rum fyllt med stora bucklor från vinster på utställningar runt om i Europa.


Utanför vårt rum stod en kruka med kumquat, ni vet den lilla citrusfrukten som man äter med skal och allt. En vecka innan vår resa smakade matte kumquat för första gången (på Konsum hemma i Överkalix). Det var ingen höjdare precis, bitter och inte mycket citrussmak.

Det tog ett par dagar innan matte testade smaken på Sobresaltos kumquat – vilken skillnad! -"FANTASTIKT god", sa matte, en rikitig favorit om man får äta den färsk.


Mot hundgården


Matte åt också färska mandariner från ett träd som växte vid hundgården för att ge hundarna skugga när de var ute under dagarna. Citroner plockade man också från eget träd, vid "behov". Pepparträd och olivträd hade ännu inte frukter då det enligt italiensk bedömning var vinter!?


Rastplatsens apelsinträd


Mimosaträdet som börjat blomma


Mitt emot huset fanns en grönyta/rastplats för hundarna. Där blommade mimosaträdet och två träd var överfulla med apelsiner. "Man kan lätt bli bortskämd av sån´t här" säger matte.


Vid grönytan fanns också en vattenpump. Där hade dom det godaste vatten jag smakat sedan jag for hemifrån. I Stockholm slutade jag dricka vatten, det smakade hemskt! Inte förran Arnaldo visade mig "vattenhålet" drack jag igen och jag drack varje gång vi gick det för det var gott och kallt.


I morgon ska jag berätta om resorna till och från Neapel, det kräver ett eget kapitel...


hälsar ZAFFRAN

Av Airescot Royal Rose, alias Zaffran - 27 februari 2008 22:00


Idag har det varit "one of those days" för henne som jag äger.


Hon har plockat, packat och ordnat en massa inför och innan vår italienresa. Bland annat en massa papper och räkenskaper inför årsmötet och medlemsmötet som ridklubben har på fredag kväll. Min matte är kassör där och hon tryckte nog att jag kunde ha knipit ett par dagar till så hon hade kunnat vara med på årsmötet. Hur ska hon ha det egentligen? Först håller hon på titta hål i min "lillstjärt" för att se tecken på löpning och sedan kommer det för tidigt. Jag blir aldrig klok på tvåbeningarna!


Nåja, allt verkade vara under kontroll tills det plötsligt slog matte att hon kanske också skulle ha med sitt pass. DÅ hände det! Matte fick en "nära-döden-upplevelse" och allt blev KAOS. Mattes pass hade gått ut i juni 2007, alltså fullständigt värdelöst.


-"Andas lugnt!"

Klockan var cirka 19.30 och i morgon går planet till Italien och passet är för gammalt. Hur sjutton ska man kunna andas lugnt då?

Men matte samlade sig förvånansvärt fort; blev lugn, saklig och rationell (var kom det ifrån?) och ringde Polisen i Luleå för att höra om något gick att göra. Tro det eller ej, men hon kan få ett tillfälligt pass utfärdat över dagen i morgon och vi hinner (nog) med vårt plan till Stockholm. I Stockholm övernattar vi för vidare färd mot Italien och min drömprins (säger matte) på fredag morgon.


Om makterna är med oss är vi tillbaks i Överkalix nästa torsdag kväll, så fredag den 7 mars bloggar jag igen – OM VI INTE snubblar över en dator som vi kan blogga ifrån medan vi sitter i solen och läppjar på en drink. Det var 19 grader varmt idag på vårt resmål. Häääääääääärligt för en värmeälskande...


ZAFFRAN



Av Airescot Royal Rose, alias Zaffran - 22 februari 2008 11:18


Puh, vilken pärs! Sedan igår har matte varit rätt stirrig ;-) men nu (kl 11.19) och flera telefonsamtal senare ska hon ta en kopp kaffe och frukost! i lugn och ro.


Resan till min fästman i Italien var bokad och bekräftad, MEN igår mitt på dan, då matte var på väg till Luleå, slog bomben ner – dom ringde från SAS och sa att dom gjort ett misstag. -"Flygbolaget på den ena delsträckan tar inte djur". Inte för att jag kan förstå hur det skulle påverka min resa, jag är ju inget "djur", jag är ju Zaffran.

Det gick dom förstås inte på så det var bara för mattarna att lugnt?! göra alla sina ärenden i Luleå och vänta med att försöka hitta en ny resa idag. Och NU är det klart! Lite pusslande blev det, men blev riktigt bra till slut.


ZAFFRAN


Av Airescot Royal Rose, alias Zaffran - 20 februari 2008 23:18


Jag har fått en bild av Puumas matte Trine. Ser ni så glad Trine är över sin lilla Puuma, Trine ser ut som om hon ska spricka av stolthet vilken sekund som helst!


Puuma och Trine i Fauske februari 2008


Puuma tar det lite lugnare, hon vet ju att hon är vacker, ALLTID, vad domaren än tycker.


Nu Puuma får du vila och ladda innan dina små valpar anländer till världen.

Ta väl hand om dig och matte Trine!


ZAFFRAN

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se